Först skriver jag lite om Kapten. Han och jag tar hand om varandra. Han var varit ltie sjuklig dom senaste dagarna, snorat och hostat. Ingen feber och så men klart man blir orolig när man har allt ansvar för kraken. Det ordnade sig lite med tiden (hostar fortfarande) så nu rider vi som vanligt igen och om en vecka är det tävling. Jag vet iaf att åtminstone jag är pepp som tusan. Förra omgången gick det inte ritkigt som planerat i lagklassen men det ska gå precis lika bra som förra gången, i individuella klassen.

Veckorna har bokstavligen flygit förbi. Vips är det v. 31 och dags att lämna tillbaka Kapten. Jag tänkte ta vara på dom här dagarna i slutet och rida massa mysiga skogsturer och träna på som bara den. Kvällsturerna är dom allra bästa! Under dom här veckorna har solen lyst ungefär 75% av den vakna tiden. Tackar för det!

Igår var inte så intressant, till en början. Vi lyckades inte hitta på någonting som passade oss i sällskapet och dom flesta av oss var hungriga. Emil och Johan lyckades tvinga iväg mig ända till Max för att äta en hamburgare och sedan gå tillbaka. När vi kom tillbaka hade folket börjat dricka och blev allt roligare. Tivolit var ingen höjdare i år så där var vi inte långvariga. Istället gick vi mot badhusparken, vilket tog oss EN TIMME! Jag gick hela tiden och retade mig på en person som inte ens är värd att nämnas. Åh vilken slampa!  Use your brain, if you have one. Madelene hade tagit en runda på campingen, det gav goda resultat på hennes humör. Hon hade träffat Tryggve, som bjöd henne på ett armband. Vi köpte lite godis och stog (läs satt) och väntade på att Blondie skulle börja. Emil fyllde år efter några minuter så vi gick till Matilda i glasskiosken och fixade, enligt oss, världens bästa födelsedagspresent - en stoooor mjukglass med strössel.  Blondie spelade en halvtimme för länge så vi började ledsna vid slutet och satte oss på en fönsterbräda och frös. Ismael, Yves, Erica, Elin m.fl. kikade förbi. Emil fixade skjuts hem medans jag och Johan satt kvar och väntade på Johans familj som skulle kolla klart på Blondie. Mina fötter gjorde ont redan efter Max och sen var jag tvungen att gå till bilen också, som stog nästan vid tågstationen. Nästan lika långt igen! Tänka sig..

Nu väntar ännu en kväll med rajraj.