lovet har överhuvudtaget inte varit intressant att skriva om. ridit endel, tränat inför och efter tävling. träffat endel kompisar, andra är utomlands eller på annan ort. varit hemma 99% av mitt lov, så rolig är jag helt enkelt.

valborg blev ingen storsuccé som väntat. åkte i en bil med emils mamma in till stan med 4 andra, trångt och härligt. kom i till stan och träffade madelene, älskade madelene. gick runt ett tag och kollade på folk, folk som fick hälla ut sin sprit bland allt folk. folk som hade skönsång för hela östersund - joakim nilsson och sebastian andersson m.fl.  "bajen, bärs och rakade brudar" var det enda som hördes på ca. en mils avstånd. när vi skakat av oss dom fylleskadorna tog vi bussen hem, fortarande lika roliga jag. åkte hem till johans familj, som förövrigt hade större majbrasa än självaste östersund, och kollade när dom sköt raketer och vattnade gräsmattan. riktigt så som det låter var det ju inte, det var ju för att förhindra brand såklart!

tävlingen gick ju inte helt oväntat bra :) vad kan gå fel med en köttbulle i koppel och ett bra humör liksom?
första klassen, LD, gick inte helt bra trodde jag men  var ju tvungen att ändra mig när jag fick veta att jag faktiskt ramlade ner alldeles utanför placering i den klassen. på framhoppningen var både han och jag helt okoncentrerad, det var inte så lätt att hålla reda på alla *piiiiiip*-ungar (citat: jane mårtensson) som red som några galningar. inne på banan backade han va och kikade på allting han INTE skulle kolla på men vi tog oss runt felfritt iaf. tiden var ju som sagt inte den bästa..
i andra klassen kändes han mjukare på framhoppningen och det var mindre hästar som gjorde att det var lättare att ta sig fram. efter lite "peppning" så var han som en kanon, precis som jag vill ha han! red in på banan, sandra fick till och med problem att leda in honom haha, allt kändes hur bra som helst. fick startsignal och red mot första hindret, han backar av och jag blir förbannad och trycker in sporren lite diskret. vad händer? ponnyn FLYGER bokstavligen fram mot andra hindret och mitt hopp kom tillbaka :) det var i stort sett bara att styra, förutom på det böjda spåret förstås där jag också tänkte rida lite. hann inte riktigt med och vi rev det sista hindret ut från det böjda spåret. jag fortsatte rida med ett leende inombords, tror inte att det räckte ända ut så att folk kunde se hur glad jag var. från att vara hur seg som helst i första klassen, till att vara som en  kanon. just  nu vet jag inte hur jag vill att han ska vara - seg med felfri eller kanon men rivning. fast å andra sidan kanske det krävs lite av piloten också..

idag hoppade jag och mallow för jane. dagens nyckelord var "framåt"! hon hade ställt upp en bana som till en början såg ganska skrämande ut. efter lite framhoppning blev den en aning gulligare. skuttade runt lite och tränade mest på mig själv och mina hjälper. sen satte hon ihop allt till en bana på ca. 1m som vi hoppade två ggr. första rundan var inte helt perfekt, då på lite lägre höjd. hon hoppade lite grophopp osv. sen höjde hon upp och då gick hon som en klocka, kombinationen blev lite misslyckad men det var även det pilotens fel! jag börjar undra om jag ska våga ge mig på en LB med henne på hemmatävlingen, om jag ska tävla henne då!

håll i er nu!
4 dagar kvar, bästa klass!