Dagen till ära sitter jag på Wargentinskolan och skriver ett brev som är skrivet av en mycket gammal människa från början av 1900-talet. Att jag bloggar tyder på att det inte går varken bra eller är roligt.

Just nu sitter jag och glor på en mycket förvirrad datatekniker som är i mitt klassrum. Det är han, jag och Karl som sitter här. Det går så ont för gubben så man vill nästan erbjuda honom hjälp med något. Inte för att jag tror att jag skulle kunna hjälpa han mycket men han ser så otroligt förvirrad ut. Om ni bara visste hur roligt jag har åt honom nu! Jag tror han ska koppla något till våran projektor som hänger i taket. Nu tog han dataskärmen under armen och gav upp... Sedärja!

Jag känner också för att ge upp just nu. Ge upp, och bara gå hem. Fy så skönt det skulle vara att slippa skolarbeten och massa jäkla måsten hela tiden. 1.5 år till så tar jag studenten. Hur skönt kommer inte det bli då?!