The End

Jag borde nog sluta skriva om mig och Johan i bloggen. Sitter vid hans dator nu och läser hans krönikor om bloggare. Visst har han en poäng om att bloggare skriver om sina privatliv. Han ställde sig frågan - till vem? Ja, egentligen. Vem skriver man till? Jag skulle dock inte använda ordet sympatipundare för att beskriva en bloggare. Att "emon" skulle vara fd bloggare har jag också svårt att förstå. För att fatta det han sa kort: Emon är fd bloggare som inte har fått nog med uppmärksamhet på bloggen, utan söker mer uppmärksamhet genom att skära sig och se ut som en skräcködla. Att den procenten bloggare i Sverige skulle gå runt och vara "knivslintare" om 10 år är nog ganska fantasifullt. Blondinbella till exempel. Jag har ganska svårt att tro att den människan skulle vara emo och 10 år. Snarare bo i ett annat land med Mr X och leva lycklig i alla sina dagar.

So, my days are probably over. So long, readers!

ny skoldag, igen

Sitter på skolan och har precis ätit lunch. När jag såg matsedeln höll jag på att SPY. Det var soppa och det är ungefär som att dricka ett glas vatten. Hur mätt blir man? Jag tog iaf en tallrik och till min stora förvåning fanns det stekta potatisklyftor OCH ketchup!! Nu är jag mätt och belåten och ska dra mig mot sporthallen för inspirationsdag. Höh!

Madelene totland * vilken underbar människa. Det finns ingen som du.

hoppsan kerstin

Nu har jag inte skrivit i bloggen på gud vet hur länge.

Ja just, i helgen besökte jag Sveriges huvudstad för en teckenspråkskurs och shoppingrunda med Johan. På fredag gick vi i skolan, precis som alla andra. Tog flyget 19.20 från Åre/östersund airport. (Planet skulle gått 19.05). När vi kom fram kom min väska SIST på bandet, som vanligt. Jag fattar inte vad jag gör för fel?! Det kommer ALLTID sist.. När vi äntligen fick min väska så gick vi ut till Johans låtsasbrorsa Thomas bil, som skjutsade hem oss. Han kör fort den pojken och han skrattade åt min dialekt. Vadå? Jag har väl ingen dialekt? Tydligen så har jag det i Sthlm.
På lördagen klev vi upp, åt frukost och begav oss mot Handen. När vi kom dit var det massa döva barn med familjer på något konstigt ställe. Kramade lite på Maja och Minou, men sen började vi. Vi hade en jättebra lärare som hette Magnus, som är döv. Vi lärde oss massa saker som hör till julen, eftersom dagens tema var "jul". Nu kan jag teckna pepparkaka, glögg, tomte, julklappar, snö, kalla anka - you name it liksom. Stolt och glad så gick vi och åt lunch som vi blev bjudna på - tomtegröt. Inte mums! Sen efter lunch så samlades alla nybörjare i ett rum där vi lärde oss en julsång på teckenspråk. Så förutom att jag kan massa ord på teckenspråk så kan jag också sjunga "Hej tomtegubbar" nu också. Är det inte underbart?
På söndagen sprang vi runt i flera timmar på stan utan att hitta ett SKIT. Till slut köpte Johan en tröja på Zara och då kom farten igång. Jag gick på vilken affär som helst, som råkade vara BikBok, och provade jeans. Jag hittade genast ett par som såg bra ut. De såg bra ut när dom låg ner på hög, inte på mig. Lyckades iaf mot förmodan hitta ett par jättesköna jeans med hög midja. Tänkte inte så mycket utan bara tog dom, just för att de var skön OCH fina. Sen gick jag och köpte en body på Åhléns, även en Mamma Mia-film till mamma (hoppas hon inte läser det här). Provade lite boleros men fastnade inte för något. Sa hej till en gammal klasskompis innan vi tog tunnelbanan hem. Väl hemma bjöds det på supergod mat som Johans mamma lagat. På kvällen kom Johans låtsasbrorsor Erik och Thomas, och Angelica Eriks tjej. De åt mat och pratade en stund. Jag var jättetrött och smet in på Johans rum och kikade på en snutt av Globen horse Show. Vi somnade ganska tidigt eftersom vi skulle upp jättetidigt nästa morgon.
På måndagen klev vi upp supertidigt för att hinna till Älvsjö station innan pendeltåget gick. Tog pendeltåget till T-centralen. Där bytte vi till Arlanda Express och sen kom vi till Arlanda. Jag köpte ännu en present till mamma, men den tänker jag inte avslöja. Sen tog vi planet hem. När vi kom fram till Östersund får vi beskedet om att vi inte kan landa för att dimman gjorde så att piloten inte såg landningsbanan. De flög till Sundsvall där vi satte oss på en buss som körde oss till Östersund. Den resan tog ca. 2 timmar extra. Tack väderguden!

Nu har jag skrivkramp så.... hej då!

RSS 2.0