..inte varmt att rekomendera om hästen i fråga har stått i en hel veckan, förutom vissa skritt-turer (utan ryttare) på en gräsväg. När jag planerat att börja galoppera och hoppa sista dagarna (han hade ju inte vilat så länge, och dessutom var han framskrittad till tusen) så tappar hästen skon första dagen med galopp och bus. Jag kan ju säga att jag kände mig ganska stressad när hovslagaren sa att enda tiden var på onsdag. Då ringde jag på måndagen. Det betydde att jag bara skulle kunna skritta i ytterligare två dagar. Torsdagen räknades också bort pga ömma fossingar. Det är roligt hur ont man kan ha efter skoning när han inte har blivit verkad någonting. Fredag longerade jag honom på morgonen och hoppade några skutt på ridskolan på kvällen. Jag kände bara ganska lite pepp framåt kvällskvisten när allt skulle fixas. Jag visste så väl vad som skulle hända på banan, han skulle hänga sig i bettet och vara såå trött. Och gissa vad. Jag hade precis rätt om den saken. Nu ska vi satsa på att han hackamore nästa gång, han går tamejtusan bättre på det.

Själva tävlingarna i sig gick väl ganska bra. Red felfritt i LD men hade, inte så oväntat, för dålig tid för att komma bland dom främsta. Trots det var jag skitnöjd att vi överhuvudtaget tog oss igenom banan och dessutom känslan av att det kanske går nog fort. Gabbe vann den klassen så vi var nöjda, men trötta, när vi ställde in dom för att ladda om. Nästa klass var en lagklass, LC. Jag kände redan när jag satt upp att han var för trött för att sitta på framridningen och framhoppningen i en halvtimme innan klassens start. Jag travade några varv och sen tog jag framhoppningen. Då var han på som.. jag vet inte vad. Men direkt när vi kom in på banan blev det lite jobbigt i både skallen och kroppen så då gick det inte ihop något bra. Trots ännu en "energisänkning" på en gång så tog vi oss fram till sista hindret felfritt och med ganksa bra tid. Han var i näst sista hindret och DUM som jag är tittar jag bakåt, för att se om bommen låg kvar, och sista hindret kom alldeles för fort mot mig. Jag hann inte reagera utan litade på att Kaptenen skulle fixa det, men inte.. Han lyfte tyvärr inte tillräckligt på fötterna och sista bommen att hoppa över föll till marken. Dramatiskt, jag vet, men så var det. Haha! Gabbe red efter mig och red, som vanligt, felfritt ;) Sen var det Josefin och Mejram, som aldrig hoppat tillsammans någonsin förut. Hon lyckades peta ner bommen på tredje hindret men å andra sidan blev hon tvåa i första klassen. Så hon ska vara allt annat än missnöjd! Elin red klockrent och felfritt men eftersom två hade fel i grundomgången så blev det ingen omhoppning för ÅRF, den här gången.. Jag vågar nog hoppas att det kommer gå bättre nästa gång, och till omhoppning ska vi nog ta oss iaf.

Nu blir det kudden nästa