Jag tror tamejtusan att jag håller på att bli galen! Jag kan inte komma på senast jag verkligen var pigg?! Under yran var jag som ett vrak, bortsett från vissa sekunder. Det känns som att jag lever i en 80-årings kropp för det finns liksom ingen energi kvar. Viljan till att motionera och ha ett sundare liv är också putsväck. Snart börjar skolan och då funkar det bara inte om jag är så här trött. Jag kommer gå på reserven hela tiden och till slut tar väl den också slut skulle jag tro. Jag kommer gå runt och bokstavligen sova på allt som går att luta sig mot. Hur trevligt kommer mina kompisar ha? Det är som att gå ut med min hund. 2 steg fram, tvärstopp!, 2 steg fram, tvärstopp! ELLER full fart framåt.

Var ner en stund ikväll och gosade lite på ponnyn som snart ska tillbaka. VILL INTE! Sommaren har varit helt underbar och han har varit helt underbar. Han har inte klivit på mig, bara bitit mig ett fåtal gånger, bara sprungit över mig en gång, inte sprängt hage, inte slitit sig, bara slängt av mig någon enstaka gång - ja, underbar för att vara honom. Han trivdes bra tillsammans med Mexx och Olle i hagen och det gick ingen nöd på honom när vi skulle ut heller. Han tyckte det mesta var roligt och det andra, mindre roliga, gick väl an det med fast med lite mindre entusiasm. Han har som vanligt fått en tjock mage som så småningom blir lite mindre. Men jag tror att utan mage - ingen Kapten. Min underbaring.

Nu ska jag kika på Paradise Hotel och sen sova. Imorgon ska jag upp tidigare än 12. Vi börjar lite lätt bara.