Det enda jag kan konstatera idag är att det är ett under att jag inte rullar fram, än. Julmat i alla ära - men tar den andra slut?! Jag har redan förätit mig på julmat för ett år framöver och jag har ändå bara ätit det i två dagar.

Andra gången jag red Diana idag och det var ju hur mysigt som helst. Den ponnyn är helt fantastisk! Hon är lite tittig i skogen men hon har ändå öronen spetsad rakt fram och trampar på lite mer när det blir läskigt, men fram går det och det är fort. Vi bara provade lite idag för att se hur det skulle gå så det blev ingen lång tur. Vi höll på att galoppa rakt in i stackars Ronja som kom och red så försiktigt längs stigen. Det gäller att se upp för oss. Imorgon tänkte jag nog också ta en tur i skogen för det var så oförskämt mysigt och alldeles lagomt kallt - trodde jag. När jag kom tillbaka var jag som en isbit och trodde att jag skulle gå av på mitten vilken sekund som helst. Jag tog mig hem och värmde mig med min nya mysiga morgonrock.

Hann inte värma mig så länge förens det var dags för julmiddag hos momma. Jag åt så jag höll på att spricka idag igen och det kändes som att mängden mat inte ens minskade på bordet.

Blir en tidig ritt imorgon för sen var det tydligen en mamma som fyllde år på söndag och det var ingen present inhandlad. Det var jag som fick den äran eftersom far min åker upp till stugan över dagen och tynar skoter. Litte avundsjuk iaf.......

<3<3