Jaha, då var man invalid och kan tycka synd om sig själv med all rätt.
Jag skyndade mig hem efter skolan, packade ner badkläder och åkte
till badhuset med ås-grabbarna + madelene. Jag hade skitroligt, och god
mat hade dom också, ända tills det var dags för en av alla farliga turer
med gummiringarna. Jag sparkade rakt in i någon grej som sprutar ut
vattnet, det där som gör att det blir strömt och det går fortare. Där tänkte
jag parkera min fot. Jag kunde inte "vända" och sätta mig heller för jag
var redan halvvägs påväg ner i ringen och då åker man tydligen iväg.
Jag slog i tån flera gånger påväg ner och när jag väl kom ur det där
nedrans ringen så hade jag så JÄVLA ont. Jag känner igen smärtan sedan
mina andra brutan stackars tår. När jag väl var där och hade skitkul
så kunde jag inte låta detta stoppa mig. Tydligen så tyckte jag att det var
en bra idé att sedan fortsätta bada. Vi gick till utebassängen och tränade
konster i vattnet. Vem var minst och fick vara den som skulle stå längst
upp hela tiden? Det var bara att bita ihop och låta dom slänga runt mig
ett tag, så kanske dom gav sig sedan. Nej, det var faktiskt roligt och för
en liten stund så kändes det bättre - så jag körde på helt enkelt. Dum idé.
Nu kan jag knappt gå och min tå är lika stort som ett hus, och blå. Jag
vet inte vart jag ska ta vägen och jag kommer säkerligen inte sova mycket
inatt. Så, nu kan ni hela historen och mig och min tå...

Också till något positvit: Får man parkera på handikapp med bruten tå?

Kvällen avslutade i alla fall i madelenes stora fåtölj. Vi kollade på skräckis
allihopa. Var det bara jag som blev rädd? Mjo, jag tror det.