Dag 30 – Om mig

Puh, sista dagen. Om mig. Vad finns det att säga om mig? Jag heter Elin Engberg (tror ingen har missat det), jag bor med min familj i ett rött radhus i Ås. Jag har en hund som heter Casper och damråttor som är för många att ge namn till. Jag älskar att köra skoter och gör det ganska ofta. Jag tycker dessutom om hästar och att rida såklart. Jag har ridit sedan jag kunde gå, men började på ridskolan när jag var 11-12 kanske. Sedan dess har jag lyckats med både det ena och det andra. Antalet gånger jag har ramlat av en häst går inte att räkna, bland annat för att jag alltid har tyckt om att rida lite galnare hästar. Jag hade världens bästa foderponny ett tag, Curry hette han, som ägdes av Ronja Ahlberg. Han var 3 eller 4 år när jag började rida honom och tillsammans hade vi så jäkla roligt. Han var verkligen en perfekt häst på alla sätt och vis! När han flyttade så började jag rida lite mer på ridskolans hästar utöver mina lektioner och så småningom började jag tävla ridskolans häst Kapten. Vi tävlade i 2 år tillsammans och lyckades placera oss i LB.

Jag går sista året på Wargentinskolan i Östersund. Just nu vill jag kräkas eller dunka någon huvud hårt i väggen varenda gång jag hör ordet flexuppgift, men som tur var har jag bara ett halvt år kvar med dom tankarna. Jag tar snart studenten och jag har ångest över både det ena och det andra inför det. Vår älskade klass har inte ens fixat ett flak ännu, utan lever tydligen på hoppet om att "någon" ska trolla fram ett på studentdagen.

Jag får alltid höra att jag är lite galen. Troligen har det att göra med att jag alltid söker adrenalinkickar. Jag bangar sällan för något utan utsätter mig snarare oftast för mindre bra saker. Jag är absolut inte ensam om detta då många i min omgivning är precis likadana, på gott och ont. Jag älskar som sagt att köra skoter och ibland undrar jag och jag älskar det lite för mycket för mitt eget bästa. Tidigare i år bröt jag nyckelbenet och därefter har jag varit lite smårädd för obalansen som i vissa fall uppstår när man kör skoter, men det ordnade upp sig lite under jul när jag lånade faders maskin igen (samma maskin som jag bröt nyckelbenet på, hehe). Förhoppningsvis återgår jag till min "vanliga" körning så snart säsongen börjar på riktigt. Can't wait!

Annars då... Jag har varit 18 sedan maj och har fortfarande inte lyckats åstadkomma ett jävla körkort. Just nu är det prio 1 på min lista, även fast jag egentligen inte har någon. Min ångest över det här förbaskade körkortet blir bara större och större, och i takt med det går det bara långsammare och långsammare att ta tag i det. Typiskt.

Nu vet ni en liten del av mig, men om ni kikar tillbaka i arkivet så kommer ni upptäcka mer. Höhö, säkert skitintressant.


hörs hej.